Hej Amanda,
Vilka äventyr, vilka dagar!
Skriver till dig från tåget på väg hem från Åbo. Nyss träffade vi nyfikna härliga modersmålslärare och fick tillsammans fundersöka olika möjligheter att jobba med Läsklanens digra bokpaket.
Varje bok är ett fönster att öppna till en ny värld av upplevelser och insikter. Och varje värld erbjuder i sin tur tusen stigar för en lärare att vandra – tillsammans med hela klassen, i smågrupper eller individuellt.
Vad gömmer sig i en bok? Vad gör orden med oss? I oss?
Medan tåget rusar fram genom novemberkvällen återkallas också ekon från förra veckan då vi medverkade på SLS seminarium för modersmålslärare, späckat med tankeväckande föreläsningar. Magnus Persson från Malmö universitet, ville spräcka ”myten om den goda litteraturen”och nagelfor så väl det naiva som det allt för kritiska läsandet. Maria Jönsson från Umeå universitet, kompade genom att syna mellanrummet där vi som läsare vågar mötas utan svar. Om vikten av att inte veta. Och hur konsten öppnar oanade rum och ställer frågor om det ogripbara - ett rum där svåra känslor, osäkerhet och rädsla får och bör bejakas för att vi alla är just mänskor - sårbara och osäkra i vårt växande.
Jag har burit med mig detta och tänker på hur mycket det krävs av en lärare. Hur stort mod det krävs för att vara öppen och ärlig, samtidigt som du sätter ramarna och ibland behöver vara den trygga famnen.
I två av böckerna som ingår i Läsklanens paket, Crossover och Brun flicka drömmer, finns en förtröstan i hur ord skapar mening och språket blir ett verktyg för att hjälpa och bära oss då vi behöver. Så har bokstäverna funnits också för mig, både som en sköld mot det obegripliga och en möjlighet att rama in. Livet kan inte kontrolleras, det kan bara levas. Vi blir svikna, sårade, lämnade men hittar därför också nytt på vägen. Vi drabbas av oväntade händelser, mänskor och ögonblick som ingen kunde förutse på förhand. Vänskap, kärlek, ett möte med någon annan som gått vilse. Och också då kan orden behövas – för att förstå och förklara oss, imellanrummet där nuet sprakar av frågor. Också då finnsorden till vår hjälp - som en källa till glädje och lek, en dörr till vårt inre Narnia.
Med önskan om ett skönt veckoslut,
Henrika
Shaun Tans ljuvliga bilderbok Cikada, som också ingår i Läsklanens bokpaket, får fungera som exempel på en bok som för oss in i mellanrummet och ovissheten.
Kära Henrika!
Du skrev till mig från ett tåg, jag skriver nu till dig från en tågstation.
Du skriver så fint om bokstäverna som en sköld mot det obegripliga och en möjlighet att rama in. Just precis så är det. Den som har språket har ju ett verkligt bra verktyg att leva livet med. Ingen av oss kan någonsin veta vilka strider som blir våra och vilka ärr och sår som kommer att prägla våra liv, men det vi däremot kan veta är att ingen går genom livet oskadd, alla kommer att möta svårigheter och hinder och de som har tillgång till en sköld och en ram när det händer har så väldigt mycket bättre förutsättningar.
Jag tror att jag i min allra första text till dig, vår första vecka som läsambassadörer, skrev att läsningen och litteraturen har varit en avgörande del av hela mitt liv förutom under några tonår när jag var för cool för att läsa. Och så var det. Det fanns några år då orden hade svårt att hitta in i mig, men också under de åren hade orden lätt att hitta ut. Den där hårt sminkade svartklädda tonåringen som vägrade läsa kunde inte låta bli att skriva. Jag har nästan fyrtio dagböcker från den här tiden i en låda i min svärföräldrars garage och den lådan rymmer allt det där jag inte vågade och förmådde vara just då. Utan bokstäverna och orden hade en tuff tid varit en väldigt mycket tuffare tid.
Det sägs att 80 % av vårt ordförråd kommer från tryckt text. En tonåring som inte har läst sjuttio tvillingarna-böcker och en massa annat i barndomen har helt enkelt inte lika många ord att ta till när känslorna blir svåra att hantera och man själv och livet alldeles för mycket. En tonåring som har bunkrat upp med ord står kanske lite stadigare när stormen kommer. Och den kommer ju ofrånkomligen.
Det är på vårt språk vi tänker och kommunicerar och är. Utan språk är det svårt att leva och älska. Utan läsning är språket nästan en omöjlighet.
Hoppas du får ett kraftgivande och fint veckoslut.
Amanda