För det första är det så viktigt att det ges ut litteratur i den här genren. Forskningen är enig om att språk- och läsutvecklingen gynnas av mötet med rim och ramsor i den tidiga barndomen. Och behovet av nya texter är stort både för lässtunderna där hemma, i arbetet med språk och litteratur inom småbarnsfostran och i bibliotekens verksamhet för den yngsta målgruppen.
För det andra är "Rassel, prassel, puss" en underbar bok på många sätt. Tyvärr stöter man ganska ofta på barnböcker på vers där rimmen, rytmen och känslan för språket inte riktigt håller måttet. I texter som man ska läsa högt, ge liv åt, leka med och kanske lära sig utantill måste allt klaffa. Och det gör det i Hanna Lundströms verser. Inte en gång behöver jag under den första genomläsningen gå tillbaka och läsa om för att förstå var betoningarna ska sitta eller hur rimmönstret är uppbyggt. Och ändå finns det stor variation mellan dikterna när det gäller formen. Många av texterna talar till flera olika sinnen och ljuden är extra viktiga, vilket ger den vuxna som läser högt fina möjligheter att använda rösten på varierande sätt.
Innehållsmässigt beskriver Hanna Lundströms verser vardagen där hemma och den natur som finns i vår närhet, ofta ur ett jagperspektiv. Möjligheterna att känna igen sig är alltså stora, samtidigt som texterna många gånger anlägger ett nytt perspektiv på det bekanta. Föremål och platser besjälas och det både förstärker olika känslotillstånd och skapar humor i texten. Jag uppskattar också variationen av knasiga texter, som den där tandkrämen rymmer ur sin tub, och lyriska texter om till exempel det hemliga språket i björkens näver eller minnet av en lycklig såpbubblestund.
Maja Hurmes illustrationer är tilltalande för ögat och fulla av stämning. De tar ofta fasta på besjälningen av föremål, men utan att det blir för tydligt. Läsaren kan titta noga på rakapparaten, tvättmaskinen eller dammsugaren och plötsligt upptäcka att de faktiskt tittar tillbaka! Här finns också återkommande bildelement som bidrar till att boken känns som en helhet, stimulerar upptäckarlusten och gör att man vill läsa om boken många gånger. Samtidigt syns texternas variation i innehåll, form och stämning i bilderna. Och också här är det barnets perspektiv som dominerar.
Om jag jobbade på dagis skulle jag koppla verserna och illustrationerna i den här boken till vardagsrutinerna: till sandlådelekarna, vilostunden, naturutflykterna och årstiderna. Här finns också mycket man kan diskutera: Varför kan vissa föremål, som egentligen är helt ofarliga, ändå kännas skrämmande? Hurdant tror vi att det är i lekparken om natten? Vad är en dagstidning egentligen för något? Och hur känns det när man har svårt att få sömn?
"Rassel, prassel, puss" är en bok som håller vad undertiteln lovar. Det här är poesi för nybörjare, men samtidigt för precis vem som helst. Och det är ett av de säkraste tecknen på att en barnbok håller måttet.