Under veckan hade jag mitt sista besök med högstadiets pilotklasser och vill med tacksamhet blicka tillbaka på träffarna och möjligheten att tillsammans med lärarna och eleverna få utveckla läsfrämjande verktyg.
Innan första träffen bad vi eleverna anonymt fylla i en enkät för att få en helhetsbild på deras inställning till läsande och deras läsvanor (De regionala skillnaderna är enligt min uppfattning rätt små. Hos eleverna i 7-9:n var uppdelningen på frågan att läsa är XXX
(välj 3 alternativ)
1) SVÅRT (ca 20 %) TRÅKIGT (20 %)
2) ROLIGT / att upptäcka nya världar (ca 30%)
3) TIDSKRÄVANDE (30%)
och resten spridda val av trettio möjliga ord som spännande, viktigt, informativt osv.
Med enkäten i botten var det lätt att gå in med nyfikenhet och lyssna på elevernas motiveringar. Att först få höra hur de själva tänker kring läsandet, samtala om yrkesval och framtidsplaner för att avrunda med 15-20 minuter hårdkokt FAKTA om läsning.
Att föra en dialog med eleverna och sedan föra fram faktabanade vägen till lusten och viljan att själv ta ansvar att läsa mer. Till den andra träffen hade på vår begäran alla tagit med sig en bok de läst (nyligen eller kanske för länge sedan). Allafick presentera sin bok antingen genom att berätta ominnehållet, dela en personlig berättelse eller reflektion som knöt an till nämnda bok eller läsa högt ett stycke och svara på frågor av de andra.
Bokprat och bokteasers (görs i små grupper där man får läsa från varje bok tyst i 5 minuter tills alla läst fyra-fem böcker och väljer en som verkar mest intressant). Högläsning och utbyte av boktips från samtliga närvarande var kanske det allra roligaste under träffarna. Men i varje grupp fanns det ändå ett fåtal som inte ännu hittat en bok som på riktigt intresseradedem.
Träff nummer tre innefattade en inre resa där eleverna först fick rita och fylla sin egen ”resväska” med påhittad och efterlängtad destination. De tre avdelningar i kappsäcken var:
1) det jag behöver just nu
2) det jag längtar efter / tycker om
3) din ”necessär” där du skriver in privata INTRESSEordoch du sedan täcker över med en svart lapp.
Läsning är också privat. Det finns sådant vi inte behöver delaens med vår allra bästa vän om vi inte vill. (Minns hur jag själv i tonåren hade perioder då jag ABSOLUT inte ville att någon skulle se vad jag läste på tåget till Åbo. Jag inhandlade harlekinen i kiosken för min veckopeng, täckte över omslaget med en skolbok och slukade innehållet under resan. Oftalämnade jag kvar boken på tåget så ingen någonsin skulle få veta.)
Efter resväskan fick eleverna jobba parvis med SÖKA BOK – en fyrdelad uppgift som i korthet går på att alla gör en avancerad sökning på sitt kommunala nätbibliotek.
Mellan träff 2 och 3 hade klassen också besökt sin närmaste bibba, fått en pinkod till sitt lånekort och kunde därmed reservera 1 till 3 titlar som avslutning på sista träffen. En bok som du väljer själv och behöver just nu.
Fina upplevelser som förhoppningsvis renderat i enkla verktyg för vem som helst att använda. Nu riktar vi in oss på engångsbesök och påminner också lärare för 5:or och 6:or att vi gärna besöker din klass för att inspirera till läsning.
Berätta gärna, Amanda, om dina upplevelser med pilotklasserna i Österbotten,
Och trevligt veckoslut!
Henrika
Kära Henrika!
Jag berättar mer än gärna om mina möten med pilotgrupperna här i Österbotten, men det blir inte just nu. Det här har varit en av våra mest intensiva veckor hittills och jag kan omöjligt ta fasta på allt, men bara måste få lyfta fram några korta minnesbilder från veckan som gått.
I måndags besökte jag en lågstadieskola i Larsmo och fick träffa tre grupper med femmor och sexor. De var så fina, så artiga och så uppmärksamma att jag smalt. Speciellt mycket smalt jag eftersom det fanns så stolta läsare i klasserna, barn som ivrigt berättade om sina läsupplevelser för de andra. På rasterna efteråt ville de berätta och prata och bläddra i mina böcker. Det var en stund jag vill spara i hjärtat.
I onsdags träffade vi föräldrar till tonåringar för första gången, samt en grupp ämneslärare i en högstadieskola. Många tåg har kanske gått i det skedet när det gäller föräldrars möjligheter att hjälpa barnen att hitta läsglädje, men det finns också många tåg kvar. Vi kan ju inte ändra på det vi läst eller inte läst i det förflutna, men vi kan ändra på det vi tänker läsa i framtiden.
I torsdags deltog vi i konferens På barnens villkor om barns delaktighet i kultur och biblioteksverksamhet. Jag skulle kunna skriva en roman om allt som den dagen väckte, men jag nöjer mig i nuläget med att be er kolla in Litteraturhuset Trampolin och deras verksamhet. Länken finns här: https://sandviken.se/kulturfritid/kulturcentrum/litteraturhusettrampolin.4.1a4512da14276e94fbc139d.html
Jag vill också berätta om gårdagens mo-café med modersmålslärare i åk 7-9 och jag vill berätta om dagens besök i högstadiet i Vörå. Men just idag har jag lovat en alldeles speciell liten läsare, min egen älskade 7-åring, att jag ska ta en kortare arbetsdag och hämta honom från skolan för att åka till biblioteket och gå på café. Ibland går sådant före, ibland går sådant först.
Skönt veckoslut till dig, Henrika!
Amanda
Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. Den boken har jag av olika orsaker levt med hela den här veckan. Underbar är den. Helt underbar. Lev med den du också!