Inför årets läslov

11.10.2019 kl. 13:16
Vår tionde vecka handlar om det höstlov som i år kallas läslov.

Nu kommer det. Äntligen!

I luften den svavelstickande lukten av begynnande oväder och snart träffar de första regndropparna den bara huden. Vi skyndar hem och in i stugan, springer upp på vinden och drar ner kuddar och täcken från sängarna. Min mamma är redan införstådd, radar vedklabbar i stora brasan medan min storasyster, kusinbarnen och underteckand breder ut filtar och täcken över golvet, bygger mysbon och kivas om vem som får ligga i mitten. 

Under det förra ovädret läste mamma ut Huckleberry Finn, idag skall hon börja på något nytt. Jag sneglar på den gröna boken, i mitten pärmen finns en oval bild på en pojke som håller armarna om en jättelik hund. Pojken sitter uppflugen på ett staket, en gärsgård, ansiktet lite frånvänt som om han väntade på någon. Kanske på den där Mister Tom som nämns i titeln?

Katten hoppar mjukt upp i soffan och lägger sig tillrätta i mammas famn. Regnet knattrar mot fönsterrutan, elden sprakar i brasan, min yngre kusin har redan slutit ögonen – äventyret kan börja. 

För många elever startar höstlovet redan idag. Att det i år heter LÄSlov är mer än lovligt. Mörkret kommer allt tidigare, regnet skvalar i stuprännorna, det är dags att kura ihop sig i soffhörn och sängar, att stänga och släcka ner skärmar och blicka inåt. Tillsammans med böckerna och högläsning växer vi inuti, nya världar öppnar sig, nya fönster mot oväntade landskap slås upp. Den egna filmen är alltid den bästa, världar som för alltid stannar kvar hos dig och mig. Något vi kan dela och som gör att vi igen orkar lite bättre, förstår lite mer, kanske får något nytt till livs att bära med oss. 

Under de gångna veckorna har vi lagt ut boktips på läsambassadörens instagramkonto. Nu finns också en längre lista med lästips för olika åldrar på hemsidan: https://www.lasambassadoren.fi/sve/aktuellt/pagang/

För nu kan det börja, äntligen!

Henrika 

Kära Henrika!

Åh, jag önskar att jag hade varit där - kanske i mitten! - när din mamma läste för er. Just så där magiskt kan det vara att mötas kring en bok. 

Ett av min barndoms bästa högläsningsminnen är från Eftis när eftisledarna läste Kerstin Sundhs Miranda och pärlhalsbandet för oss. Boken var så oerhört spännande! Jag kan fortfarande komma ihåg hur jag liksom kände alla huvudpersonens känslor och trots att jag hade läst boken på eftis och visste vad som skulle hända läste jag boken också hemma. På nytt och på nytt och på nytt. Också för  mitt äldsta barn har jag läst just den boken och nu påmindes jag om att läsa den också för mitt näst äldsta. 

Det jag talar om när jag talar om läsning är något helt annorlunda än det som många av de ungdomar vi möter i klassrummen menar när de talar om läsning. Jag talar om ett magiskt land där allt är möjligt. Där du "bara" behöver ge av din tid och din koncentration och sedan kan vinna världens alla skatter. Många ungdomar verkar tala om ett mardrömsrike där de trevar fram i lera i ett kompakt mörker och inte ser några skatter alls. De flesta verkar ändå tro att det finns skatter där, även om de själva inte hittar dem. Men en del verkar tro att leran och mörkret är det enda som finns.

Bland annat därför är högläsningen fantastisk! Att läsa högt för en annan människa är att hitta en skatt och sedan visa den för den människa som kanske inte orkar eller förmår leta själv. 

Du som har en ung - eller gammal - läsare i din närhet som trevar i mörkret och inte alls förstår grejen med läsning; ge en stund av ditt läslov till att läsa för hen. Den stunden kan tända ljus i en annan människas läsmörker.

Amanda 

 

Henrika Andersson och Amanda Audas-Kass