Tråkigt, onödigt och meningslöst

18.10.2019 kl. 00:07
Vår elfte vecka som läsambassadörer handlar om högstadieungdomar och traktorer.

Hej Amanda, 

Snart bär det av igen, denna gång ett besök i Grankulla, träff med Hagelstams åttor. 

I regel verkar inte högstadieklasserna skilja sig särskilt från varandra då det kommer till attityder kring läsning och läsvanor. Eller vilken är din erfarenhet? 

Då vi börjar med frågor om läs-attityder brukar ungefär en tredjedel av eleverna svara att det är tråkigt, svårt eller onödigtatt läsa. Andra påståenden som eleverna fått ta ställning tillinnan vi träffas och som vi sedan debatterar och diskuterar: Att läsa är privat / tidskrävande/ roligt, att läsa är att upptäcka nya världar / att se och bli sedd. Högstadieeleverna väljer att ringa in 3 av de 30 alternativ vi lägger ut på enkäten innan vi besöker dem, sedan får de motivera sitt påstående.

Att läsa är tråkigt brukar rätt snabbt visa sig leda vidare till att det antingen är svårt, att eleven inte förstår innehållet av den text hen läser, att bokstäverna hoppar. Men ännu vanligare är att det tråkiga beror på att eleven inte har hittat en bok som på riktigt intresserar. 

Visst kan man skylla på lättja eller ointresse men efter ett hårdkokt faktapaket om varför våra hjärnor behöver tränas i djupläsning (inte bara för att det är roligt och stärker vår koncentrationsförmåga) vill eleven oftast ge läsningen en ny chans. 

Och här kommer nästa utmaning – hur rama in det egna sanna intresset för varje enskild elev så att hen kan hitta en bok som tänder läsgnistan? En bok som inte är för svår eller för enkel, en bok som passar just dig, just nu. 

En stund får varje elev fantisera och fylla sin personliga kappsäck med ord och bilder som intresserar (lite à la Brozo). Därifrån tar vi steget vidare till att välja ett första sökord. Vad är du på riktigt nyfiken på, vad intresserar dig just nu? Vi är alla olika och våra behov skiftar från dag till dag. Jag ser detta som en tillgång, en rikedom att vi är unika och hur böcker finns för alla smaker och tillfällen. Tänkte jag återkommer till ”Hitta din bok” verktyget då vi kommit vidare med detta. Skall också få iväg artikeln till tidningen Bibban, biblioteket har en nyckelroll i det läsfrämjande arbetet som glädjande nog pågår på så många fronter just nu. (Det gäller att inte huka i snålblåsten)

Nu har vi inte hunnit ses på en tid, du har besökt både föräldrar för småbarn och dessutom hunnit till flera högstadier? Nyfiken undrar hur det har gått och vilka erfarenheter du haft? 

Önskar dig för övrigt ett avkopplande läslov, 

Henrika  

Kära Henrika!

- Jag tycker om att skruva.

- Jag tycker om att köra mopo. 

- Jag tycker om att vara i garaget. 

- Jag tycker om traktorer. 

 

Så sa de, men på en dialekt som mitt begränsade skriftspråk omöjligt kan göra rättvisa. Så sa de, de elever jag nyligen fått träffa. Sexton fantastiska tonåringar. Och nästan ingen av dem tycker om att läsa. De förstår faktiskt inte ens poängen. Att tråkigt toppar listan överraskar mig inte, men att onödigt och meningslöst kommer på medaljplats förvånar mig faktiskt lite. Många unga brukar kunna se nyttan även om de inte ser lusten. 

Jag brottas en hel del med frågan om nyttan kontra lusten, ogillar egentligen att ta till nyttoargument när något så lustfyllt som läsning diskuteras. Inser samtidigt att lusten ju verkligen inte finns där för alla och att nyttan kanske är en både bra och nödvändig inkörsport i sådana fall. Har den här veckan läst Marika Helovuos bok 100 syytä lukea och där lyfter hon fram frågan när hon skriver: “Kirjassa on mukana niin pinnallisia kuin syvällisiäkin syitä lukea. Mikä minä olen arvottamaan niitä perusteita, joilla muut ihmiset itselleen lukemistaan perustelevat? Eikö lukeminen ole aina lähtökohtaisesti toivottavampaa kuin lukemattomuus? Pitäisikö huonokuntoisen sohvaperunan jäädä kotiin rouskuttamaan sipsejä, jos hänen salille lähtemisensä perusteena on saada hyvät vatsalihakset ja syy on jonkun muun mielestä pinnallinen ja väärä?”

 

För en ung människa som väljer garaget framom biblioteket och skruvmejseln framom boken måste nyttan i någon mån lyftas fram. Och de lyssnar, följer med och lär sig när jag berättar. Vi skrattar en del tillsammans och jag tänker att det är en bra början. Att de ändå verkar tycka det är helt okej att ha mig där, trots att jag har så lite smuts under naglarna och så många böcker i väskan (både bildligt och bokstavligt). Många av de här ungdomarna tänker ju sig nog "riktiga" jobb enligt den definition Ted Forsström gav i sitt sommarprat för några år sedan. Enligt Forsström finns det två typer av jobb; jobb som gör att du dushar före jobbet och jobb som gör att du duschar efteråt. De "riktiga" jobben tillhör (förstås) de senare och jag har ju inte riktigt ett sådant jobb.

 

Morgonen efter mitt första möte med den här klassen cyklade jag och min sjuåring till skolan. Hans cykelkedja hoppade av och han lyckades inte få på den igen. Inte heller jag lyckades och jag tänkte att de ungdomar jag träffat dagen innan skulle ha klarat det. Det hade nog räckt med att de tittat på kedjan.

 

När jag träffade dem igen berättade jag om cykelkedjan och att jag hade behövt deras hjälp. De såg stolta ut, några ryggar blev lite rakare. Jag må ha läst tusentals fler böcker än de, men det finns ändå en massa saker de kan bättre än jag och som de kan lära mig. Också det är enormt viktigt att komma ihåg. 

En tidskrift jag aldrig hade hört talas om tidigare, men som jag nu vet att är enda vägen till läsglädje för någon. Därmed gillar den faktiskt rätt mycket.

Skönt läslov till dig också, min fina kollega!

Amanda

Henrika Andersson och Amanda Audas-Kass
Kommentarer (0)
Skriv siffran 3 med bokstäver: