När biblioteket lyssnar till barnen och ungdomarna

03.12.2014 kl. 14:05
I går kom jag hem efter ett stimulerande studiebesök i Stockholm med många funderingar kring verksamhet för barn och unga i bagaget.

Under rundvandringen på biblioteken Rum för barn (för 0-9-åringar), Tiotretton (för 10-13-åringar) och Lava bibliotek & verkstad (för 14-25-åringar) på Kulturhuset slår det mig gång på gång hur konsekvent man här bemödar sig om att se saker och ting ur målgruppens perspektiv. När man ska inleda ny verksamhet tar man reda på vad barnen och ungdomarna önskar sig och utgår från det. Och man är flexibel när det gäller att ändra på koncept som inte visat sig funka så bra i praktiken.

När man anställer folk till de här biblioteken är förmågan att jobba intensivt och dialogiskt med barn och unga viktigare än vilken examen man har i bagaget. Här står personalen inte bakom diskar och sitter inte gömd bakom skärmar, utan finns på verkstadsgolvet i ständig växelverkan med besökarna. En anställd på Tiotretton talar om hur synd det är att man i år inte har öppet på julafton som man haft förut. Inte för att det kommer så många barn då, men man har märkt hur viktigt biblioteket är för dem som faktiskt dyker upp.

Rum för barn pratar man med barnen och inte med de vuxna när man ska ge instruktioner och förhållningsregler vid dörren, eftersom allt funkar bäst då. All inredning är designad så att den ska vara både funktionell och inspirerande för besökarna. Babysarna har staket i lämplig höjd att resa sig upp vid när de kryper omkring på de mjuka mattorna i rummet med pekböcker. De lite större barnen får utforska bokhyllorna i en Harry Potter-inspirerad miljö med spännande trappor, stegar och krypin, eller skapa konst i bildverkstaden under handledning av konstpedagogoer.

Tiotretton är det vuxenförbud och läraren får stanna utanför under skolbesök. Barnen får istället gå i dialog med bibliotekspersonalen, som inte har några förutfattade meningar om dem. Man kan ligga och läsa på en hylla med utsikt över Sergels torg eller på den enorma korven som ringlar sig genom rummet. Men man kan också koka te och bara sitta och prata - eller spela teater och göra film i det fina Labbet.

På Tiotretton blir det konst av barnens tuggummin.

 

Lava finns förutom böckerna en massa teknisk utrustning, som 3D-skrivare och musikstudio, som man kan få handledning i att använda. Läsningen kommer in genom att man betonar vikten av att kunna förstå instruktioner och bruksanvisningar. Personalen ordnar verksamhet, men är hela tiden noga med att betona att de unga själva får komma med projektförslag och idéer. När chefen går förbi chillande ungdomar i Kulturhusets trappor lockar hon dem att gå till Lava och bekanta sig med verksamheten.

Ja, på de här biblioteken tycks de vuxna verkligen jobba mot samma mål och med samma positiva inställning till barnen och ungdomarna. Och fast det finns så mycket teknik och annan utrustning som vid första ögonkastet inte tycks ha så mycket med läsning att göra, förstår man ändå som gäst att det är böckerna och läsandet som står i centrum.

Min kollega Monica testar läskorven på Tiotretton.

Alla bokhyllor är ordnade enligt ämnesområde och inte efter författarens namn (som åtminstone för de mindre barnen är ganska oviktigt), så att besökarna enkelt ska hitta böcker om sådant som intresserar dem. Fast Kulturhusets bibliotek hör till Stockholms stadsbibliotek förs böckerna inte in i katalogen så att de kan beställas till andra bibliotek. Man vill ju inte att en ny bok som barnen gått och väntat på inte skall finnas i hyllan när den äntligen kommit. Och på Tiotretton får barnen faktiskt vara med och öppna paketen med nya böcker som biblioteket har köpt in.

Delaktighet är ett ord som de anställda på Rum för barn, Tiotretton och Lava hela tiden kommer tillbaka till – och man inser mycket fort att det här inte bara handlar om fina ord på papper. Men så måste man förstås komma ihåg att det här handlar om en unik satsning, så här ser det ju inte ut på alla håll i Sverige.

Inte heller Finland är jämlikt när det handlar om barns och ungas tillgång till bibliotekstjänster. De flesta kommuner skulle aldrig kunna drömma om de resurser som behövs för en verksamhet i stil med Kulturhusets. Men jag tror ändå att man utan att öka kostnaderna skulle kunna göra en hel del genom att verkligen se den verksamhet man erbjuder barn och unga ur deras perspektiv. Ökad delaktighet för barn och unga handlar mycket om de vuxnas inställning och behöver inte alls bli en dyr affär.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver: