Julbokstips ur läsambassadörens hylla

18.12.2014 kl. 10:57
Det finns många vackra, tänkvärda och roliga barnböcker om julen som passar utmärkt som högläsning för hela familjen. På samma sätt som julmusiken hjälper de här berättelserna oss att få tag i den där riktiga julstämningen som vi gått och längtat efter.

 

Julevangeliet

I många hem läser man julevangeliet högt ur Bibeln på julafton. För den som vill uppleva berättelsen i en mer sagoaktig form finns Selma Lagerlöfs Den heliga natten från 1904 utgiven i som bilderbok med stämningsfulla illustrationer av Ilon Wikland (Brombergs bokförlag, 2003). Här finns en ramberättelse i jagform som handlar om en femårig flickas sorg efter sin döda farmor och julevangeliet kommer in som flickans minne av hur farmorden berättade historien för henne en gång när alla andra åkt till kyrkan och bara de två var kvar hemma.

Också Astrid Lindgren har skrivit en fin version av berättelsen om Jesu födelse med titeln Jul i stallet som ingår i antologin Julberättelser (Rabén&Sjögren, 1998) där man samlat en hel rad av Lindgrens julrelaterade texter.

Julidyll

Viktor Rydbergs Tomten från 1881, en älskad berättelse på rimmad vers, finns utgiven i många olika sammanhang. En favorit är bilderboken med illustrationer av Harald Wiberg som kommit i många upplagor på Rabén&Sjögren (den första 1960). För den som gillar berättelsen, stämningen och Wibergs sätt att gestalta de gamla byggnaderna, djuren i sina spiltor och månskenet över snön rekommenderas också Karl Erik Forsslunds diktberättelse Räven och tomten i bilderbokformat med illustrationer av just Wiberg (Rabén&Sjögren, 1965). Den handlar om den utsvultna räven som just ska nappa sig en höna medan gårdsfolket sover, men som hindras av tomten som bjuder på mättande julgröt istället.

För den som tycker om att läsa om gamla tiders julfirande rekommenderas också de kapitel i Astrid Lindgrens böcker om barnen i Bullerbyn som handlar om julen. Dessutom finns bilderboken Jul i Bullebyn (Rabén&Sjögren,1963) med illustrationer av Ilon Wikland i nya upplagor. Också berättelsen om snart sjuåriga Kajsa Kavat (Rabén&Sjögren, 1950) som kokar polkagrisar och säljer dem på julmarknaden då mormor har brutit benet och blivit sängliggande passar in i den här kategorin.

En lite nyare bilderbok som ändå visar scener ur ett gammaldags idylliskt julfirande är Sven Nordqvists Julgröten (Bokförlaget Opal, 1986). Den berättar om tomtarna på gården som följer med människornas julfirande och roar sig kungligt åt att en av dem klär ut sig i röda kläder och skägg och kallar sig för jultomte. Tomtemor inser att människorna kommer att glömma bort att ställa fram julgröten åt tomtefar. För att förhindra att han ska bli rasande och göra hela gården olycklig tar hon tomtebarnen till hjälp och ordnar det hela med en stor portion finurlighet.

Julberättelser som berör

Astrid Lindgren är en mästare på att väva samman mysig jul- och vinterstämning med livets stora allvar. De två starkaste exemplen är kanske bilderboken Titta Madicken, det snöar! (Rabén&Sjögren, 2002) med illustrationer av Ilon Wikland och berättelsen När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade och alla hans hyss blev glömda och förlåtna som hittas bl.a. i Stora Emilboken (Rabé&Sjögren, 2013).

Den första handlar om när Madickens lillasyster Lisabet är ute på stan och ska handla julklappar med Alva. För att visa att hon inte är sämre än Svenssons lille Gustav ställer hon sig på medarna bakom en släde och hamnar mot sin vilja, och utan att någon vet vad som har hänt, långt ute i den snöiga skogen och måste ensam ta sig hem därifrån. Slutscenen när de förtvivlade föräldrarna som varit ute och letat efter Lisabet kommer hem och hittar båda sina döttrar sovande i Madickens säng är hjärtskärande fin.

Den som haft svårt att hålla tillbaka tårarna vid läsningen av Titta Madicken, det snöar! kommer garanterar att ha det också när det gäller ovannämnda berättelse om Emil i Lönneberga. Drängen Alfred skär sig i tummen och får blodförgiftning några dagar före jul. Det snöar som aldrig förr i Småland och ingen vågar sig på att spänna för släden och köra honom till doktorn i Mariannelund. Men när Emil inser att det snart är förbi med Alfred om han inte får hjälp, tar han saken i egna händer och räddar livet på sin käraste vän – och återvänder till Katthult som en hjälte.

Roliga julberättelser

Miljoner biljoner julgubbar med text av Hiroko Motai och bilder av Marika Maijala gavs ut på Schildts&Söderströms i svensk översättning av Hannele Mikaela Taivassalo för bara några veckor sedan och har fått fin kritik. Det här är en enkel men genialisk berättelse som ger oss ett helt nytt svar på frågan om hur julgubben hinner dela ut julklappar till alla miljoner barn i världen.

En rolig och kanske inte så känd julberättelse av Astrid Lindgren är Godnatt, herr luffare! som gavs ut i sagosamlingen Kajsa Kavat (Rabén&Sjögren, 1950). Den handlar om tre syskon som lämnats ensamma hemma några dagar före jul då föräldrarna åkt på begravning. Trots stränga tillsägelser om att inte släppa in några luffare gör barnen det av misstag och blir då bekanta med en underbart rolig typ som bland annat kan vika minimala julgranskorgar, plocka ut knäck ur öronen, tala med sin bror i Amerika genom en apparat i magen och spela fullebuse som blir tagen av polisen.

Novellen Granen av Tove Jansson (ursprungligen utgiven i Det osynliga barnet och andra berättelser på Schildts förlag 1962) är läsambassadörens favoritjulberättelse. Den handlar om muminfamiljen som blir väckt mitt i sin vintersömn och får det här med julen alldeles om bakfoten. Eftersom hemluen, Gafsan och alla de andra är så nervösa och jäktade tror mumintrollen att julen är någonting farlig som man måste skydda sig mot, eller möjligtvis beveka. De följer sina grannars exempel och klär en gran, lagar mat och packar in presenter, men begriper aldrig idén med det hela. Trots de komiska förvecklingarna infinner sig slutligen en underbar frid och läsaren har fått en påminnelse om vad som egentligen är viktigt med julen.